Hamnade på ett inlägg av en tjej som heter Clara, där hon skrev om sin erfarenhet av Cultural Care. Nu har ju inte jag åkt med dem, utan jag åkte med Skandinaviska Institutet/ Au Pair in America. Och jag började skriva ett svar på hennes inlägg men det blev som en hel novell. Så raderade den och kände bara för att skriva av mig. Tror jag har skrivit om det förut, men är lite osäker.
I alla all. Jag började min ansökan hos Skandinaviska Institutet, men efter ett tag så kände jag att det gick så långsamt. Det tog ett tag mellan matchningar och fick jag någon matchning, så kändes det inte alltid så bra. Och kädnes det rätt så bra, så gick själva Skype-intervjuerna åt skogen. Jag är ganska blyg av mig som person och var ännu värre för ett par år sedan. Så jag tyckte det var jättejobbigt med intervjuerna och kände också att det lätt fastnade med engelskan eller att jag började säga något "fel" och så blev jag bara mer nervös. Jag hade heller ingen Au Pair video i början.
Men när det började gå så segt så tänkte jag att jag kanske skulle söka med Cultural Care också, visst jag hade hört en hel del dåliga saker om dem, men det har jag ju hört om alla. Mycket verkar handla om hur bra LCC man får, men också hur ärlig värdfamiljen är. Tjejerna jag pratade med på Cultural Care var väldigt trevliga och kändes hjälpsamma. Men sedan började jag få lite fler matchningar på Skandinaviska och då "pausade" jag min ansökan hos CC, då började de ringa, smsa och maila en hel del för att "motivera" mig att fortsätta min ansökan. Det blev alldeles för mycket för mig och jag tyckte till slut att det bara blev jobbigt och sa då att jag ändrat mig och inte ville åka längre, så de kunde ta bort min ansökan. Bara för att få dem att sluta kontakta mig hela tiden!
Så jag valde till slut Skandinaviska och jag ångrar det inte för en sekund!! Hur trevliga som helst, och de fixade så att jag fick ha min intervju i Östersund, det tog dock lite längre tid innan jag kunde ha den, men annars skulle jag behövt åka ner till Sundsvall för det var närmast. Snacka om att hjälpa till och verkligen anstränga sig för att det ska passa alla parter! Sedan var det ju en bonus att dem var den billigaste organisationen, men jag fick också väldigt mycket hjälp. Och jag fick prata med en och samma person och kunde inte han svara så svarade någon annan tills han var tillgänglig igen. Men det gjorde att man skapade en mer personlig kontakt och han hörde även av sig under mitt år i USA och kollade hur saker fungerade och även när jag kom tillbaka till Sverige för att höra om jag tyckte det var bra om jag fått något problem eller liknande och ställde också upp efter när det kom till frågor om till exempel skatten.
En annan sak som jag tyckte bättre om med SI var att man kunde prata med flera familjer samtidigt. Och du kan påbörja din ansökan, gå på intervju och bara betala för brottsregisterutdraget på engelska och prata med familjer, men om du sedan känner att det här är inte vad du hade tänkt så förlorar du bara max 200 kr! Du betalar alltså inget annat förrän du matchat med en familj!
Ojdå, nu känns det som om hela inlägget blev mer om varför jag tycker att SI är så bra och att du borde åka med dem. Inte riktigt vad jag hade tänkt mig, men jag tyckte att de var superbra! Dock så har jag vänner som åkt med båda och haft dåliga erfarenheter när det kommer till rematch. Det känns som att de flersta får ganska dåligt stöd när det kommer till rematch för att LCC och organsiationen ställer sig på värdfamiljens sida. Då det är där de tjänar mest pengar. Även fast värdfamiljen är riktigt dålig och bryter mot de flesta av organisationens regler, så är det något de inte alltid verkar bry sig om.
Men om du vill åka, var noga med att kolla upp de olika organisationerna och välj den som passar dig bäst. Det är också smart att prata med alla organisationer och prata med dem som åkt och hör det från deras perspektiv. Jag föredrog också SI framför CC pga priset, hur många värdfamiljer man kan prata med och även boendet på training school.
1 kommentar(er)
